lördag 20 juni 2009

Midsommar helgen

Det var en massa vel fram och tillbaks innan jag tillslut bestämde mig för vad jag skulle göra på midsommar. Från början var det tänkt att jag skulle fira med mina kära vänners sällskap, men pga omständigheter så blev det inte så. Det slutade med att vi alla firade på olika håll. För min del blev det havsten med mina föräldrar och en massa andra roliga människor.
Det var ca 20 st stora båtar (snarare skepp haha) som låg intill varandra nere i hamnen. Vi åt och dom flesta drack. Inte jag då, var nyckter eftersom jag hade Casper och senare på kvällen skulle åka hem och sova. Vissat fick jag lov att stanna, men är smidigast med Casper att sova hemma. Fullt ös var det och värre blev det när jag åkte. Drog hem redan vid halv elva tror jag. Måste tänka på att Casper ska få sova ordentligt, sen ville jag inte ha han uppe bland all den fyllan å cigarettrök mm.

Idag åkte jag ut till päronen igan. Nu var det betydligt lugnare, de flesta hade åkt vidare så var 4 eller 5 båtar kvar tror jag. Älskar att vara i båten, där kan jag verkligen slappna av och känna lugn i kroppen.
Fick även testa på att åka jetski idag, Fy helvete vad dom går. Var hur roligt som helst! Vågade dock inte köra utan ville bara testa på en gång. Men fram i sommar så ska jag nog försöka se till att få provköra själv någon gång =)

Nu är vi iaf hemma igen, Casper är nymatad och ligger inne och sover. Jag pasar på att ha lite egentid en stund nu medans man kan. Han har kommit in i en ny period av skrik och magont. Det är fruktansvärt jobbigt, varken kroppen eller huvudet orkar känns det som. Men på nått vis gör man det ändå, man måste ju. Jag vet ju att den stackaren lider så av sin mage, det värsta är att det gör så ont i hela mig att se honom så. Ibland på kvällarna så går jag runt och skakar honom och gråter lika mycket själv. Tror det beror på att jag är så trött i mitt huvud och kropp men framför allt för att detgör så ont att se honom lida. För några dagar sedan gick jag så mycket att mina fötter värkte när han äntligen somnade, ryggen sa ifrån och huvudet fungerade inte. Jag kunde inte tänka. Jag stängde av varenda apparat som lät i lägenheten, satta mobilen på ljudlös och bara njöt av tystnaden tills jag stensomnade i soffan för att några timmar senare vakna utav skrik igen.

Nu är det iaf lugnt här hemma, mina ögon börjar att bli tunga och sängen ropar nog snart högt på mig. Men måste ha min lilla egna stund här och nu för att orka =) Men det blir bättre, det vet jag! Det är det som får mig att orka och kämpa på och naturligtvis all min kärlek till den lille rackarungen :P

Kössen

1 kommentar:

  1. Du är så duktig Jessica! Och jag är bara ett samtal bort! Älskar dig min vän!

    SvaraRadera