söndag 29 november 2009

Sjuk liten kille

Casper mår inte toppen just nu. Han är jätte snuvig och hostar och har sig. Tycker så synd om honom. Han har inte sovit jättebra inatt heller pga detta. Får hoppas att det går över snart för anars kan vi ju inte gå på rytmiken på tisdag. Man vill inte riskera att smitta några andra små barn.
Idag tänkte jag försöka få ihop mallar till en pepparkaksborg som jag har tänkt att göra. Har aldrig satt ihop ett pepparkakshus innan så de klart att man ska börja med en stor borg då =) Daniel önskarsig detta och det är ju trotts allt en son jag har och inte en dotter så de klart han inte kan ha ett gulligt hus utan en stor borg haha! Vi får se hur den kommer se ut när den är färdig sen. Har inga jättekrav på mig själv detta år =)

fredag 27 november 2009

Idag händer det inte mycket, Lillgubben ligger och sover och jag försöker komma på något att göra. Känner mig helt strandad utan bil!!!! Hade jag haft de så kunde jag gjort hur många "MÅSTEN" som helst!.
Ikväll ska jag iaf upp till huset en sväng och hälsa på. Sen kommer ju helgen och inte heller där har jag något planerat. Vi får med andra ord se vad som dyker upp =)
Här har vi spökar ut skitungen till ett bi. Han gillade de han såg i spegeln iaf ;)


Mammas lilla gangster=)

Jag vaccinerade mig igår. Så nu är det med klart. Casper ska få sin dos på mångad. Fick lite ångest för det igår. Vill inte att han ska ha ont. Min arm gör nämligen skit ont idag. Det är ingen smärta jag vill utsätta honom för när han inte förstår. Men det är ju bättre än att han får grissjukan. Får försöka smärtlindra honom så gott det går!

tisdag 24 november 2009

Dagen har varit fullspäckad. Vi började med en långpromenad till Bohusgården där vi hälsade på Ida och Ludde. Fick spanat in den nya lyan med. Lägenheten var tipp topp. Kanonfin verkligen. Därefter fortsatte promenaden vidare till sång och rytmiken. När denna var slut tog vi en fika med Cola, Malin och kirpen. Blev bara en snabbsväng idag eftersom jag lovat mamma att komma hem till henne och hjälpa till att göra iordning ett rum åt en tjej som kommer på torsdag. Det är nämligen så att dom ska få ett fosterbarn som kommer redan på torsdag. Ska bli roligt tycker jag =) Det kom lite plöttsligt att hon skulle komma så snabbt, men vad gör det. Hon är lika välkommen för det =)
Var en sväng på spara och handlade mat. Då hade jag äran att träffa Olof och Lina som skulle iväg på Bio. Dom ska gifta sig den 5/12 och idag fick jag inbjudan till detta =) Shit vad roligt. Älskar sånt! Lär väl grina ihjäl mig som vanligt när. Gör alltid det numera, oavsett om det är lyckligt eller sorgligt.
Väl hemma hade mina båda pojkar stensomnat. Är inte så smart att låta Daniel natta Casper när han somnar själv haha. Så nu sitter jag här ensam i tystnaden. Ganska sköt ändå efter en hektisk dag. Men snart dax för sängen för min del med =)

Imorgon drar jag igång storstädningen inför jul. Har ingen lust att sätta upp massa julpunt när det inte är städat och organiserat här hemma.

Kössen

lördag 21 november 2009

Idag har det varit en ganska omtummlande dag. Här hänt en del tråkigheter i familjen tyvärr. Man tänker en hel del och det tar på krafterna.
Dagen har ändå varit ganska ok. Fick sova ända tills kl 10 idag. Daniel såg hur trött jag var imorse och gick upp man Casper vid åtta tiden så att jag fick sova vidare. Så snällt =)
Sen åkte jag upp och städade hos min far tillsammans med lillsyrran. Gott med lite extra pengar såhär fram mot jul. Väl hemma igen hade Daniel städat lägenheten. Sen bar det av till mina päron. Kände att jag ville stötta dom idag och jag vet ju att Casper alltid lyckas framkalla ett leende på deras läppar =) Dom bjöd på mat, ett glas vin och trevligt sällskap. Härligt!

Imorgon ska vi på kalas till Daniels systerdotter som fyller 3 år. Då får man träffa en massa nytt folk igen. Sen kanske man får försöka hinna med att göra lite nytta hemma med =)

onsdag 18 november 2009

Dagen har så här långt bara sprungit iväg. Jag han knappt mer än vakna förän vi var påväg ut till skogen där Cola bor. Vi åt frukost tillsammans och tjatade på om det mesta. Mycket trevligt. Såg även "mamma till en mördare" i repris. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. Den var för visso ganska intressant att titta på men fick så delade åsikter. Tyckte det var lite sjukt. Detta program handlade alltså om en mamma som vars son hade dödat sin bror, med andra ors hennes andra son. Denna mamma kan inte vara riktigt frisk. Inte för de att hon förlät sin son för det han gjort, för på något sätt kan jag förstå henne, hon har ju trotts allt bara han kvar nu. Utan det var mer sättet hon var på och utryckte sig. Nu kan det vara så att hon inte riktigt blivit människa igen efter denna händelse, vilket är fullt förståligt. Men vissa gånger kunde jag nästan bli arg på henne. Men jag vill ändå se nästa program. Då är det en ny mamma som ska gå ut med detta.

Glömde min telefon hemma när jag åkte iväg med. Hade lite små panik över detta. Vem vet, de kanske är någon som vill mig nått? Men nej, inte ett enda mess eller samtal hade jag missat. Känns lite deprimerande måste jag säga! Hoppas jag är mer eftertraktad imorgon haha.

Nej nu har jag inte tid att sitta och babbla massa skit här, måste ta tag i all tvätt som är här hemma. FY VAD TRÅKIGT!

Kössen!

tisdag 10 november 2009

Tisdag igen. Då är det sång och rytmik som gäller. Ska försöka få Casper att sova ett tag innan så att han verkligen orkar. Han har vart så trött de senaste gångerna. Under tiden så ska jag försöka lista ut vad vi ska äta ikväll, eller när Daniel kommer hem från jobbet rättare sagt. Har så dålig fantasi vad det gäller mat. Tycker ändå det är roligt att fixa i köket men saknar fantasi. Min syster ska ju sova här i natt med, så hon kommer säker hit lagom till att vi ska äta =)

Jag har börjat fundera en hel del på det där med långa promenader. Jag har ju tyvärr ingen tid för att träna, eller tiden finns ju men det är inte det lättaste att komma iväg. Måste få en barnvakt minst tre gånger i veckan isf och det är inget man hittar på tre sekunder. Men att vara ute varje dag och ta en rejäl promenad är ju kanon för kroppen det med. Frisk luft mår både jag och Casper bra utav. Måste dock fixa mig ettpar riktiga vinterskor om jag ska vara ute och traska i snön sen. Kalla fötter är det värsta jag vet!

tisdag 3 november 2009

.

Är precis hemkommen från sång och rytmiken. Casper var lika road som vanligt. Kul att det ger honom något. Även jag får ut lite av att träffa andra människor med.

Min bil kan jag ju spy galla över. Alltid ät det något som krånglar med den. När man har bytt 2 st batterier, en generator och fixat med fläckremen så startar den inte endå! Jag går snart i taket. Men bi känns ju nästan som ett måste. Det är det väl egentligen inte, med fruktansvärt bekvämt när man har barn. Nu har ju iaf Daniel börjat med sin kurs och åker tåg till Stenungsund så han har vart snäll och lämnat sin bil till mig. Ska inte klaga på det =)


Under en tid nu har jag känt panik i hela kroppen. Kan verkligen inte sätta fingret på vad det är som ligger och tär. Det har i och för sig vartit en väldigt hektiskt halvår för mig. Eller när jag väl tänker efter har jag nog inte kännt lugn i kroppen på över ett år. Det är alltid något nytt som dyker upp när det andra har lagt sig. Känner att jag skulle behöva en vecka på en öde ö för att vila upp mitt huvud en skala. Vissa dagar är ju bättre än andra. de beror helt och hållet på vem som hör av sig ( tror nog dom flesta vet vem jag menar) eller om man får reda på något nytt tragiskt.
För ett tag sedan betättade jag om en nära person som levde i ett dåligt förhållande, där killen misshandlade henne. Jag sa att hon nu äntligen hade kommit fram till att gå fårn honom. Nu har hon gått tillbaks igen. Bakom henne står en förtvivlad familj som inte vet hur dom ska gå till väga. När allt som säger till henne av kärlek vänds emot dom igen i en negativ vinkel. Hon har såpass ålder inne att man inte kan kidnappa henne hem, tyvärr. Det ända man kan göra är att vänta på att hon ska komma till insikt igen. Men hur länge orkar människor kämpa för andra som inte alltid vill ha hjälpen eller inser att dom behöver den. Denna flicka skriker egentligen efter hjälp men vägar ta emot den eller lyssna på andra. I mina tankar ser jag just bara nu ett negativt slut. Det har gått så långt nu att folk runt omkring henne tror att det värsta ska hända och redan börjat sörja. Vet att de låter överdrivet. Men det är tyvärr så det ser ut att det kommer sluta. Det är ingen som vet hur man ska bära sig åt, vem man ska vända sig till eller vart med om något liknande förut. Då är det svårt att handla med.