Förlossningen!

Ja, nu fick jag äntligen tummen ur att berätta lite om min fölossning.
Det började med att mitt vatten gick kl 07.20 på tisdagsmorgonen. Jag ringde och pratade med förlossningen och fick en tid kl 14.00 för kontroll. Städade och fixade iordning en hel del hemma så att det sulle vara snyggt och prydligt när jag kom hem igen. Väl inne konstaterade dom att det var vattnet samt kollade via ultraljud så att huvudet verkligen låg nedåt. Mina värkar hade börjat med det hade inte sammandragningarna gjort. Konstigt nog skickade dom hem oss igen utan att kolla hur mycket jag var öppen.
Väl hemma igen kom mamma och Ida, vid den tiden hade jag riktigt ont och bara 2-3 minuter mellan värkarna. Ja, det var bara att vända. Hade inte vart hemma mer än en halvtimme innan vi åkte igen.

När vi kom tillbaks till Näl kollade dom mig ordentligt och var då öppen 2,5 cm. Vi fick tippset att gå en runda ute för att slippa sitta inne på rummet. Hon sa att vi kunde vara tillbaks kl åtta och tidigare om vi ville! Jag klarade vara ute i en halvtimme sen var det kört. Andreas fick näst intill bära tillbaks mig så ont jag hade! Fy fasen vad ont de gjorde!
Fick tippset att bada för att lindra smärtan och försöka slappna av. Inte mig emot, jag som älskar att bada. Men där låg jag inte speciellt länge innan jag spydde av smärtor. Nu var jag öppen 4 cm och kl var sju. Sen vill jag lova att allt gick hur snabbt som helst. Fick lite lustgas mot smartan och den hjälpte bra till en början. Sen blev de bara värre och inte heller den bet på smärtan. Dom skulle då ge mig ryggmärgsbedövning. Narkosläkaren kom ganska kort efter de och skulle sätta den. Vid det laget hade jag så mycket lustgas i mig att jag antagligen tuppat av för jag minns knappt att han var där.
Det roliga var att han var lite osäker på vilken nål han skulle ta, stackars andreas som satt nervös bervid och undrade om det här verkligenvar riktigt bra :P Jag brydde mig inte så mycket utan hörde mer deras diskussion långt bort i fjärran.
När äntligen bedövningen började hjälpa lekte livet kändes det som. Jag kunde helt plöttsligt stå upp och dansa näst intill, jag kunde framför allt föra ett normalt samtal. Jisses, de var det bästa som hänt mig!
Inte långt efter detta kom lillgrabben ut, vilken underbar känska. Kan inte beskriva hur man känner i ett sådant läge, Det var helt fantastiskt!

Min mobil har vart avstängd hela helgen och fram tills nu, detta beror på att jag vart på sjukhuset, så det handlar inte om att jag inte vill prata med folk =P