Ja nog är det kolik min lille pojk har alltid. Inte roligt alls, men är ju inget han kan hjälpa. Känns bara så jobbigt när man vet hur ont han har och man inte kan göra något. Igår slutade det med att både han och jag grät ikapp, men tror han tog hem den vinsten om man kan kalla det så.
Natten var helt underbar iaf. Han vaknade bara vid halv 4 och sen somnade han om direkt efter maten och sov till halv sju. Vaknade trotts kvällens jobb ganska pigg.
Ska försöka få tag på någon av mina systrar som kanske känner för att åka med till torp och sen vidare till farfar och Monica om det funkar för dom. Men det är inte det lättaste när den enda som inte går i skolan redan är upptagen. ( fy på dig Pillan) hihi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar