onsdag 21 oktober 2009

Män som slår kvinnor.

Att de finns män som slår kvinnor vet vi alla. Men jag tror dock att detta finns i mycket större utsträckning än vad många tror. Oftast så förknippas detta med religion och folk från arabländerna. Men jag vill påminna om att det faktiskt finns många svenska män som också gör detta. Naturligtvis finns de kvinnor som slår sina män med, men det är inte lika vanligt. Jag kan inte förstå hur en kille som har så mycket mer fysisk kapasitet kan yttra våld mot någon som knappt har en chans att försvara sig! Detta gör mig så fruktansvärt arg! Anledningen till att jag kom att tänka på detta nu är att många nära jag känner även jag själv har blivit utsatt för detta. Vissa har styrkan att gå, andra vågar inte! Tyvärr kommer detta väldigt sällan fram, eller att de blir anmälningar av det. Dessa killar träffar utan problem nya tjejer och hela historien upprepar sig. Helst av allt hade jag velat att det blev inpräntat i pannan på dom " jag är en kvinnomisshandlare" För tyvärr syns det inte på utsidan hur dom är. Deom verkar vara jättegoa killar i början. Man kan sällan peka ut en kille på stan och säga, han slår kvinnor. Hade det vart så enkelt så hade det inte förekommit. Jag har under en tid försökt att komma på om dessa killar har något gemensamt, någon likhet till sett eller utseende. Men de har dom inte. Alla jag vet har gjort det har varit totalt olika. Det enda jag har komit på är deras bakrunder i uppväxten. Den har inte alltid varit den lättaste och dom har kanske sett saker som små. Men det är ingenting man får reda på första dejten tyvärr.

En väldigt nära person till mig har nu under en tid blivit utsatt för detta. Hon har inte haft modet att gå innan, men nu äntligen har hon fattat beslutet och fått modet att lämna denna kille. Jag är stolt och glad över detta. Äntligen ska det ta slut. Hon kommer där ifrån. Jag tänker på alla andra som inte har det modet, som går år ut och år in i detta helvete. Jag vet att det är långt ifrån lätt att gå, men ibland måste man faktiskt se rädslan i vitögat och bara göra det. Det blir en jobbig tid, men när allt är över och man är borta så känner man sig mycket starkare och lyckligare än på mycket länge.

1 kommentar:

  1. fint skrivet jess! det låter som att det börjar ordna upp sig! det klart, resan börjar väl nu, men det är ju ett steg i rätt riktning! <3

    SvaraRadera